Jag har börjat tänka att saker händer för en orsak. Det ligger något bakom varför jag missa bussen tillexempel. Det ligger något bakom att det inte funka mellan mig och den killen jag träffade. Vi kanske hade den rätta relationen men i helt fel tillfälle eller så finns det helt enkelt någon annan där ute eller så är det inte rätt tillfälle för något förhållande. Det var en tid jag inte kom överrens med min bästa polare. De slutade med att vi inte prata med varandra på över ett år!? Men även de hände nog för en orsak. Vi utvecklades båda som människa under den perioden och i dagensläge är vi minst lika bra kompisar som vi var tidigare om inte bättre? Och det är jag fruktansvärt tacksam över. Jag älskar när folk växer upp, inser att de finns mer att se,mer att förstå,mer att utveckla och att personen öppnar sina ögon för engångskull. Ser allt med nya bättre ögon. 

 

En sak jag glömmer är de som vi vanliga människor ser som små saker som tex vi har mat på bordet, vi kan duscha när fan vi vill,hur länge vi vill,hur varmt vi vill, jag är tacksam över att jag fortfarande bor hemma (även fast jag i vissa stunder är hur jävla less på det som helst) men jag bor ändå inte på gatan och blivit utslängd utav mina föräldrar, jag har fått bra utbildning, jag halka in på ett bananskal in i arbetsvärlden sen jag var 15 år. Jag glömmer att vara tacksam över detta. Tacksam över små saker som är enooormt stora för ändra. 

 

Att man har mage till och klaga över små saker som tillexempel jag igår:
I våran familj äter vi middag tillsammans. Har vi alltid gjort och det är något jag kommer införa i min familj också för man lär sig mycket utav det. Jag har blivit bättre att lyssna på folk, argumentera, diskutera saker o ting bättre pga detta tror jag.. Iaf så hade Ricard (mammas man) stått ute å grillat en höstkväll i duggregn 8 grader. Åså är jag fruktansvärt jävla kräsen (något jag hatar men ej kan rå för) så jag blev sur över att de hade grillat ett kött som dom vet att jag och jonte (lillebror) inte äter för om vi tar en köttbit så äter vi typ 2/10 utav köttet för resten anser vi som senor och ben. (haha) Men vafan gör man så för? varför reagerar man på det sättet. Håll käften sara, stoppa maten i munnen och va glad att du inte svälter och för rota i soptunnor och hoppas på att du hittar nå potatis skal att slicka av å äta.  Trött jag blir på mig själv ibland. Då hade Ricard stått ute i kylan för att vi skulle få något som smaka bra istället för att stå inne i värmen och steka kött i en stekpanna..

 

Jag har ändå börjat tro att saker händer utav en orsak. Man ska inte lacka över små saker. Va glad för de man har och tänka positivt frammåt ( ja, jag sa nyss tänka positivt. haha folk som känner mig sitter nog och fnissar när jag skriver detta men GÖR DET DÅ). Jag bjuder på't. Va glad förfan. 

 

Du hade punka på din cykel idag när det dessutom spöregna för du skulle ta bussen till skolan så du kanske träffade en människa du inte sett på länge? fan vet jag. Men saker händer för att det ska bli bättre. Efter regn kommer sol sken, eller hur? Även fast det är svårt att tro på det i vissa stunder men så funkar det!

 

Så mitt krav till dig som läser detta. Ge en komplimang till nästa människa du stöter på, Säg något fint. Det gillar alla att höra! 
Jag tycker du är extrem jävla snygg på andra sidan skärmen även fast du kanske har en "fuldag" du har fått världens fulaste finne mellan ögonbryna,haha nej. Men att du kanske sitter där i mjukiskläder,gårdagens smink och är bakis så är du snygg för det! Fyfan vilken babe du är! Ta åt dig och säg tack. Ge fan och tänk ah men tack desamma. Säg bara tack och le !

 

xoxo