Ni vet den där känslan, hålet någonstans i kroppen. Hjärtat blir tyngre och ni tappar all livslust och glädje när ni har saknat något förlänge. De är en plåga. Man plågar sig själv för en känsla som man känner som blir allt värre med tiden. Tiden går så himla mycket saktare. 

Vem saknar du? Vad gör du för att sakna någon mindre? Hur bär du dig åt? Hur kan du försöka må bättre när du saknar någon?

 

Jag saknar min älskade stora syster Hanna. Hon är i USA och har vart där i över ett år och ska bli kvar där ännu ett år. Jag försöker prata med henne på skype ibland med cam på för att kunna ha en konversation medans jag ser henne men ibland är det jobbigt också för de får mig bara och sakna henne ännu mer. Det är verkligen en person som jag saknar att ha i mitt liv, nära till hands dvs. En som förstår en, bra personlighet, peppar en osv. Världens underbaraste människa! Jag hoppas att jag och min familj åker ner till henne under jul och träffar henne. Men jag tror även de kan bli tufft. 

 

Jag rekomenderar att läsa min syster blogg som hon uppdaterar regelbundet. Det är så jäkla roligt och intressant och läsa de hon går igenom och vad hon får vara med om där borta på andra sidan jordklotet typ. 
http://anderssonpavift.blogspot.se/ 

 

Jag får iaf vara nöjd att jag inte saknar någon mer så hårt som jag saknar min syster. Men jag saknar såklart många. Dels folk i dalarna! Men jag åker snart dit så de löser sig! 

 

Jag hatar att sakna. 

 

xoxo